Rädd för att vara ensam
Det är några år sedan jag blev diagnostiserad med Borderline, och just då älskade jag att vara ensam. Tyckte bara det kändes kvävande att vara med någon under en längre tid. Men nu har jag bott ihop med min pojkvän i snart 2 år och han ska åka iväg i typ en månad för att umgås med sin familj. Får ångest jag bara tänker på det men försöker att inte visa det för honom så han inte ska ha skuldkänslor. Det resulterar dock i att han tror att jag inte bryr mig och distanserar mig från honom. Vilket jag gör men inte av den orsaken han tror. Vet att han är så missnöjd med saker i vårt förhållande. Han tkr aldrig vi hittar på något roligt(vill oftast ut och gå, men har social fobi så går inte ut om jag verkligen inte måste elr har en bra dag), jag sover för mycket, för lite sex.(han tror att det är honom det är fel på, fast jag förklarat miljarder gånger att jag inte har lust på grund av att jag hatar min kropp och inte känner mig trygg.) Förut försökte han övertala mig att börja ha sex för att lusten kanske kommer när man väl håller på. Efter att han sagt det typ 20 gånger var jag tvungen att ifrågasätta honom då jag tyckte det lät sjukt äckligt att vilja ha sex med någon som inte vill i hopp om att personen ska ändra sig. Han verkade förstå hur dumt det lät och slutade, men fortsätter med pikar som "hur tror du vårt sexliv ser ut om 10 år? Jag hoppas på mer sex men tror det blir mindre" som att jag inte redan kände mig oduglig som inte kunde ge varken energi elr en jävla avsugning för att mitt liv går ut på att jobba och vila för att kunna orka jobba och få in pengar. Aja detta skulle handla om hantering av separation inte vårat förhållande. Försöker bara komma på en lösning som inte slutar upp med att jag deppdricker och skär mig för just nu känns det som en ganska stor risk. Vill verkligen inte vara ensam men mamma är i stugan på semester och förutom henne så har jag bara min pojkvän. Den enda vännen jag har bor inte ens i närheten så jag har ingen att gå till om jag skulle må piss heller. Måste alltså klara de här veckorna själv och skulle uppskatta förslag på vad jag kan göra för att få bort den stora tomhetskänslan, speciellt på nätterna. Tacksam för tips eller bara ha någon att skriva med.
Skaffa ett husdjur, eller bara försök fyll ut tiden med något, hantverk, trädgård, spel, chatta med random folk, film, musik, så du tillslut är så trött att du inte tänker, du bara sover.
Btw varför hänger du inte med och umgås med honom och hans familj, slipper du ensamheten. Blir det för intensivt, kan du ju bara dra dig undan, gå ut å gå, eller sätta dig på hans rum å läsa en bok.
Sen försök förklara saker för honom så ni slipper missförstånd, men om det är svårt så skriv ner alla dina känslor och varför du gör si å så, sen ge honom det så han kan läsa det istället.
Give a man a fish and you feed him for a day. Teach a man to fish and you feed him for a lifetime - Lao Tzu
Jag har 2 katter, och en hund som jag och min mamma turas om att ta hand om. Jag kunde inte följa med då jag har fullt med jobb. Jobbar som vikarie och försöker tjäna ihop så mkt som möjligt då FK inte tyckte jag var sjuk nog. Fick sån jävla ångest att jag skar mig själv vilket inte hänt på över ett år. Han är hos sin farmor och farfar nu som bara är knappt en timme bort. Bad honom stanna för natten men krävdes att jag skulle göra det 3 gånger innan han gick med på det, och han vet att jag mår piss. Han lämnade mig idag för att åka tillbaka till sin släkt och vara med dem. Min friska sida förstår att han vill vara med sin familj då han knappt träffar dem. Men min jävla borderline sida vill att han ska lägga allt fokus på mig. Är assur över att han åkte idag trots att han visste att jag skurit mig och mådde piss. Nu bad jag honom lämna mig ifred eftersom jag höll på att bryta ihop sen gick jag och lirkade sönder en rakhyvel så jag kunde skada mig. Försöker dricka mig full och trött. Så jag kan somna och bara fly från allt. Sen måste jag bli stabil igen imorgon kväll för då måste jag tillbaka till jobbet och låtsas som ingenting. Vill bara försvinna.
Jag tror inte du vill försvinna, jag tror du vill känna dig trygg och din kille är din trygghet, men du känner dig inte helt trygg med din kille, för du känner dig inte trygg i dig själv.
Du hade behövt KBT för att stärka din personliga självkänsla, antingen genom vården, eller genom självhjälp.
Du skulle ex kunna testa att använda (Replika AI); på mobilen, det är en chatbot som med tiden allt eftersom ni chattar, blir som en levande dagbok, som imiterar dig och förstår dig, eftersom den blir du, så du lär dig mera om dig själv och kan hitta egna vägar att bli starkare. Å vill du ha en levande person att prata med ibland så kan du skicka ett PM.
En annan sak som du skulle kunna göra för att dämpa ångesten är träning; styrketräning, springa, boxning, simma, saker som gör att du anstränger hela kroppen och låter endorfinerna dämpa ångest, smärta, mm.
Give a man a fish and you feed him for a day. Teach a man to fish and you feed him for a lifetime - Lao Tzu