Hej
Jag har efter mycket googlande kommit fram till att jag har borderline. Ingen tvekan om saken. Varenda symptom stämmer till 100%.
Tyvärr har jag hamnat i en depression sen ett par månader tillbaka, så jag mår inget vidare alls emellanåt.. Behöver nog hjälp på något sätt..
Jag har tid bokad hos vuxenpsyk om ett par veckor(ang andra tidigare händelser). Funderar på att lägga fram förslag på utredning. Men "tjänar" jag ens något på att få en diagnos på papper?
Har dock ett par dilemman.
Dels så är jag väldigt självmordsbenägen till och från. Hur mycket vågar man berätta för dom? Man vill ju inte få LPT t ex.
Sen är jag även missbrukare, hur mycket vågar man berätta om det utan att få LVM t ex?
Är rädd att dom inte kommer ta mig seriöst och bara skylla på drogerna.
Men jag har varit sån här så länge jag kan minnas. Det är inget som har med substanser att göra.
Och för att göra en utredning måste man vara helt ren vad jag fattat det som.. Det skulle kännas tufft.
Hur går utredningen till och under hur lång period gäller det?
Massa frågor, men slutligen, hur gör man för att orka leva med borderline?
Känns liksom.. Ohållbart i längden. Tidsfråga.
Tack på förhand :)