Man föds inte med borderline, men visst spelar både arv och miljö in. Men inte så att det skulle vara ärftligt. Utan mer sårbarhet kombinerat med miljön. Ofta ihop med någon form av trauma. Sen utvecklas det ofta redan under barndomen och speciellt tonåren, för att tydligt visa sig under början av vuxenlivet. Men någon personlighetsstörningsdiagnos kan man inte tala om innan dess eftersom personligheten inte är färdigbakad, så att säga :-) Dotterns beteende låter ganska normalt för en 6-åring i mina öron, att vara lite i trotsåldern alltså. Men jag har inga barn heller så jag vet såklart inte. Men om ni är oroliga så kanske det vore bra med ett besök på BUP? Dock tror jag inte att det rör sig om någon utveckling av en personlighetsstörning, och det lär inte kunna upptäckas redan nu i alla fall då personligheten som sagt inte är färdig. Men om det finns något att göra för att förhindra psykisk ohälsa över lag så är BUP en lösning :-)

Nu menar jag inte att vi på något sätt försöker diagnosticera henne, det är väl snarare rädslan av att hon ska hamna där hennes mamma är nu..

Jag vet att 6-årsåldern är svår. Jag har själv två lite äldre barn, varav den ena har varit lite extra svår, men jag kan inte minnas något beteende som kommer i närheten av det här. Likaså reagerar min mamma (som har fyra barn) efter att bara ha sett en bråkdel av flickans dåliga sidor. 

Hon verkar helt enkelt ha ärvt mammas häftiga humör (utan att det för den skull är en personlighetsstörning). Jag känner mig mest orolig för att det ska förvärras och leda till en personlighetsstörning när hon blir äldre. Och jag funderar på om det finns situationer man ska försöka undvika.

Äh, jag flummar lite kanske 🤪Det är mest att hennes humör och utbrott tär på hela familjen, och det går inte att få bukt med det heller.

#2 Ja, då tycker jag absolut att ni ska ta kontakt med BUP, för hela familjens skull, och främst för flickan 🙂Jag vill inte uttrycka mig om andra diagnoser, men det finns absolut andra diagnoser som hade kunnat gälla den här flickan, och då är det ju bäst att utreda innan det blir värre, om det skulle vara så.

Hej!

Vad jag har förstått av allt jag har läst, jag har Borderline själv, eller iaf diagnosen. Så är det att borderline nu kallad Emotionellt Instabil Personlighetsstörning är inte en psykisk sjukdom utan en personlighetsstörning. Psykisk sjukdom som tex bipolär och schizofreni är en kemisk sjukdom som kan ärvas, medans borderline är inget som man kan ärva utan det är en personlighet som växer fram under uppväxten, på grund av otrygg hemförhållande, trauman mm mm.

Det jag däremot tänker på då jag läser ditt inlägg är att hennes dotter kanske "kopierar" sin mammas beteende. Som tex om en förälder svär mycket så svär barnen mycket, slåss man hemma så anser barnet att det är okej att slåss.

Bara en spåning och fundering från min sida, så ingen vetenskaplig kunskap.

Men som tidigare skrivit att om ni ser att barnet behöver hjälp så kan man alltid vända sig till antingen hälsocentralen eller BUP.

Lycka till!