Annons:
Etikettrelationer
Läst 5439 ggr
Rainbowarrior
2015-06-08 19:44

Borderline, alkohol och impulsivitet.

Hjälp mig! Jag gör alltid samma sak: Fuckar upp mitt liv och förstör mina relationer. 

Diagnoser som jag fått är borderline, bipolär typ 2 och add. Är 20+ och har sedan jag var ca 14 år levt i en bergochdalbana av depressioner och "normala" tillstånd då jag ändå funkat normalt. Dock alltid en känsla av meningslöshet och en ångest som kan komma närsom. 

För ca 3 månader sedan träffade jag en kille som jag verkligen tror kan vara den jag vill spendera resten av mitt liv med. Under ca 2 år har jag jobbat väldigt hårt för att må bra psykiskt med meditation och olika självhjälpskurser så jag trodde verkligen att jag var redo att gå in i någon seriöst utan att förstöra allt. Att jag hade byggt upp en tillräckligt stadig grund att stå på för att fungera i ett förhållande (det har jag aldrig gjort förut).

(sorry om jag är lite osammanhängande) 

Iaf, när jag var ute i helgen hånglade jag med någon ramdom kille. Jag minns det inte ens. Hade druckit för mycket samt tagit pulver.. 

Min pojkvän fick reda på detta och nu är han såklart jävligt besviken på mig. Jag hatar mig själv för att jag alltid gör såhär. Mår så dåligt och känner en sådan enorm skuld.

Borde sluta dricka. Är det enda lösningen? Har ju en beroendepersonlighet och blir som en annan person när jag dricker.. anledningen är väl att jag bara vill fly allt. Jag blir utåtriklad, glad och flirtig (min egen motsats) och jag gillar att vara så istället för instängd i mig själv och oförmögen att socialisera med människor.

Är det någon som känner igen sig? Känner mig så besviken på mig själv. Var ju aldrig meningen att såra någon.

“For those who believe, no proof is necessary. For those who don't believe, no proof is possible.” Stuart Chase <3

Annons:
Nirvana_Ophelia
2015-06-08 20:02
#1

jag vet hur du känner…jag hade en pojkvän en gång i fem månader,

men han playade mig. jag kysste två killar bakom hans rygg.

Fast det vet inte han. Sedan var det Damian, som jag var otrogen mot.

Jag är bipolär…toppar och dalar. Add här med, sedan schizofreni

m. neg. symptom., ångest, ätstörning (binge disorder),  och DID

(multiple personality disorder),  borderline, sj.diagnositcerad,

klarade psykopat testet med varför hon mördar systern, för att

HAN ska komma på begravningen,  depression, psyiska men,

som x. slå armen mot något hårt och säga jag är ful, dum o

äcklig, det är Ylva flera ggr innan det slutar.  Bla.  hyperventilera

o grina, och tänka alla är elaka.  etc

Så jag bara sårar folk typ med mitt beteende och självskade beteende,.

Skär mig ofta. Två suicidförsök.  Spenderade mycket tid på psyk förut.

et hur det är…försök prata med ngn på psyk, kurator eller liknande.

Dricker ofta själv för att fly och bli gladare.  Men sedan kommer ångesten

tillbaka. = /  flyr verkligheten.  Är också autist, och har svårt med det sociala.

Orkar inte ha det såhär längre…en del kan shake it off och säga ahapp,

men de kan dra åt h-e. De vet inte hur det är att leva med bipolär…

så jag förstår dig. PMa mig! Kram…tala ut med din pojkvän tycker jag.

Kram.

Geru
2015-06-10 14:56
#2

Jag skulle inte dricka om jag hade problem med att dricka. Det säger ju sig själv lite. Jag personligen dricker nästan inte alls. Jag är inte en nykterist eller något, inte heller har jag någon beroende problematik. Det är bara inte lockande. Istället försöker jag ju vara den som man kan uppleva som rolig och frisläppt när man är påverkad fast som vanlig opåverkad.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

fannyadina
2015-07-09 20:54
#3

Ett tips är att prata med din läkare och fråga efter att få ställa sig i kö till DBT-behandling. 

Stämningsstabiliserande, ångestdämpande  medicin och självhjälpskurser i all ära, men DBT är enligt min kännedom den enda behandling som har bäst evidens. Man har individuell-terapi en gång i veckan och en gång i veckan träffas man i grupp och lär sig olika färdigheter (hur man hanterar relationer, hur man reglerar sina känslor, hur man står ut när det är svårt, osv). 

Sen arbetar man aktivt och hårt för att minska självdestruktiva beteenden och självmordsförsök. Detta är bara en liten del av allt som DBTn ger. Det är en strikt, men bra behandling. 

Jag går själv i DBT och kan säga att det är det som börjat hjälpa på kort tid, jämfört med allt annat jag provat.

Allt oviktigt
2015-07-10 09:31
#4

Kan känna igen mig i hur jag var när jag var yngre. Lösningen för mig blev att helt enkelt ta det väldigt lugnt med alkohol. Jag insåg att när jag var för onykter blev det alltid tok och i längden var det inte värt det

Upp till toppen
Annons: