Annons:
Etikettrelationer
Läst 2234 ggr
Hoseok
2015-02-01 19:00

Hur många vänner ska en förlora?

Nu har ännu en kompis brutit kontakten  med mig och jag mår mest fysiskt dåligt än psykiskt. Det börjar liksom bli lite väl upprepande, men det som var grejen med denna kompis var att hen var just en av mina närmaste kompisar och bokstavligt talat den enda person jag känner som gör att jag kan gå ut och ha kul. Hade det inte varit för hen så hade jag inte gått ut så mycket som jag gör.

Och nu är hon borta? Det känns konstigt, men jag är inte så hjärtkrossad som jag kanske borde vara. Även fast hon betydde mycket för mig.

Anledningen till att jag skriver det här i borderline iFokus är för att jag sedan några år tillbaka (Är idag 21 år) självdiagnotiserat mig med borderline, och jag vet vad flera av er tänker, det är det dummaste en kan göra. Men grejen är att de gånger jag försökt söka hjälp så har de inte tagit mig seriöst, alls. Jag förstår att det tar lång tid att få en sådan diagnos, men det känns inte som att de ens försöker. Jag känner inte att någon i min närvaro tar mitt välmående seriöst heller och säger att jag bara är "extra känslig". Jag vill liksom ha någon som förstår att jag menar allvar när jag säger att jag har problem och mår dåligt. Men jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig? 

Dit jag gått tidigare var den lokala vårdcentralen som hade psykologer av olika slag. Träffade två stycken, första var jättebra och jag trodde verkligen vi skulle komma någonvart, men så bytte hon arbetsplats och jag fick någon psykolog som kollade på mig som att jag var dum i huvudet. Så fort jag grät så upprepande hon "Du behöver inte gråta". Hon var oerhört skum, saknar henne inte.

Efter den skräckupplevelsen med psykologen som inte tog mig seriöst så har jag liksom hållit mig borta från professinell hjälp. Men jag undrar om jag borde försöka igen? Isåfall.. hur? Var? Jag bor i Göteborgsområdet, dock inte skriven i Göteborgs kommun.  Ska jag söka professionell hjälp eller ska jag på något vis försöka hantera allt själv? Problemet med det sistnämnda är att jag oftast inte ens förstår vad jag själv gör för fel. Utöver att "Överreagera" och vara "Överkänslig".

  • Redigerat 2020-12-18 03:06 av Lia
Annons:
Lindb
2015-02-02 20:14
#1

Jag känner igen det. Du är inte ensam om det, många vänner har lämnat mig av orsaker varken jag själv eller mina andra vänner (som är kvar) förstår. Du är INTE överkänslig, och människor som säger det förstår dig bara inte.. det är en fantastisk bedrift att vara känslig. Läs på lite om "högkänslig personlighet" och kolla om du känner igen dig där. Jag har den egenskapen/personligheten i grunden som gjorde att jag blev ett lätt offer för Emotionellt Instabil Personlighetsstörning. Men som sagt, det är en otroligt bra tillgång. 

Du måste gå via vårdcentralen först,  som sedan skickar remiss till psykiatrin, som sedan tar beslut om exakt vart du ska hamna. I slutändan är det värt väntan, istället för att försöka hantera det på egen hand och hela tiden hamna i situationer man själv inte begriper. 

Du kan! Återigen: du är inte ensam.

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

Upp till toppen
Annons: