Annons:
Etikettsymtom
Läst 1586 ggr
Lia
2014-10-22 00:14

2. Relationer

"Instabila och intensiva relationer som pendlar mellan intensiv beundran och extrem nedvärdering, ofta på grund av moraliskt skäl"

Visst har man alltid mycket åsikter om andra människor. Men har du kanske överdrivet starka åsikter om hur andra ska leva sina liv? Eller förändras det snabbt hur du känner för en annan människa? Kan du gå från att älska en människa, till att hata samma person på bara några få minuter?

Det kan vara mycket påfrestande för vänskaps- och kärleksrelationer. Känner du igen dig? Hur påverkas dina relationer av detta? Har du några tips?

Annons:
Evelina!
2014-10-22 06:38
#1

Delvis, har blivit mycket bättre senaste åren.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Zadeira
2014-10-22 19:05
#2

Just att svänga otroligt i känslor i relationer har jag inga större erfarenheter av. Däremot så är jag en sån som snabbt bestämmer mig för om jag avskyr eller gillar människan och sen har jag svårt att ändra mig.

Det som däremot är ett problem för mig är att jag har väldigt svårt att hålla kvar vänskaper. Inte så att jag avslutar vänskaper aktivt utan bara glider ifrån människan långsamt och en dag inser jag att vi inte känner varandra alls längre.

Lia
2015-01-10 16:38
#3

Jag går från att hata till att älska min pojkvän flera gånger dagligen beroende på vad han gör och inte gör. Han har fortfarande lite svårt att förstå när det inte är lönt att diskutera vissa saker med mig. Men det är ju så klart inte enbart hans fel.

Jag har mycket starka åsikter moraliskt angående sex, därför har jag också starka negativa känslor för en väldigt nära person. Samtidigt som jag älskar henne, hatar jag hennes val över allt annat och har svårt att förstå dessa val. Samma sak gäller en före detta vän som låg runt en del, jag har jättesvårt för det.

Så jag hänger upp mig ganska mycket på moral, och hur folk borde leva sina liv, och jag har tyvärr lätt för att döma andra människor efter deras handlingar, speciellt sexuella handlingar. Men det är inte så att jag försöker förändra folk jag inte känner, jag är mycket blyg inför andra människor, och dessutom är det ju deras problem. Men jag bestämmer mig snabbt för om jag gillar en människa eller inte baserat på detta. Men bland de nära försöker jag i alla fall få fram min åsikt, även om jag inte lägger så enorm vikt på det utåt, det är ju trots allt deras egna liv de påverkar. Men jag tänker så klart på det för mig själv. När de börjar påverka mitt liv med sina val, då blir jag däremot arg eller irriterad, men det säger ju sig själv.

Qalaspuff
2015-01-13 23:44
#4

Jag är tillsammans med en kille som misstänker att han har/är borderline p.g.a hans känslor och humör som svänger iväg av sig själva hela tiden. Relativt nytt (snart ett halvår) förhållande men jag har full förståelse för honom eftersom det är något han i stora drag inte kan kontrollera. Själv är jag dock rätt känslig, har mest troligt ADHD också men är inte utredd, och det är väldigt påfrestande mentalt när han en dag beter sig som att jag lyser upp hans värld och nästa dag drar iväg till en kompis, där han stannar några dagar, för att han är helt borta och inte vet vad han vill göra med livet. 

Min inställning till det hela är ju dock att låta honom komma och gå precis som han vill, är han otrogen eller liknande blir det naturligtvis konsekvenser, men jag vill inte förändra honom eller hindra honom i övrigt. Varken han eller jag är bra på att prata om saker heller, det dyker upp lite då och då. Jag har inte den blekaste aning om vad som händer i hans huvud när han "försvinner iväg" sådär..

Lia
2015-01-14 00:10
#5

#4 På ett sätt är det en bra inställning du har - att du inte vill förändra honom. För det är i princip omöjligt att göra själv om det nu är borderline. Det behövs professionell hjälp och stark vilja för att bli bättre. Men för den sakens skull får du aldrig låta dig själv tryckas ner och bli en blöt fläck. Och jag misstänker att det är just som kommer ske om du låter honom göra enbart som han vill. Ni är ju två i förhållandet, och bådas välmående är precis lika viktigt. Jag måste jobba med mig själv varje dag för att minimera att mina nära mår dåligt över mina handlingar. Jag kan inte ge dem ansvaret för mitt välmående, och jag kan inte heller låta problematiken gå ut över dem om jag nu kan försöka göra något åt det. Sen att det inte alltid är så lätt och att jag får bakslag är en helt annan sak, det kräver ju hårt arbete och mycket stöd från omgivningen. Men det viktigaste är ju egentligen att försöka. Jag kanske inte kan göra mig kvitt med mina aggressionsutbrott helt, men jag jobbar på det, och jag reducerar dem - både för min och omgivningens skull.

Så jag tror inte att det är så lätt för dig att göra så mycket åt hans beteende på egen hand, utan jag tycker att det låter som att en psykolog skulle behöva se över situationen och utvärdera hans psykiska hälsa, och även din så klart. Och han måste vara beredd på att ta ansvar för sina handlingar och kämpa med sig själv. Och därför tycker jag absolut inte att man ska ursäkta någons diagnos för mycket. Det är enormt viktigt med förståelse för det hjälper jättemycket, och det är fantastiskt att du gör det, men med en fastställd eller misstänkt diagnos kommer även ansvaret att försöka förbättra sig själv och jobba med sina svårigheter för att förbättra livskvalitén både för sig själv och sin omgivning. Det kan man inte bara lägga på andra, även om det inte är så lätt alla dagar.

Men det första steget mot förbättring är såklart att ni båda uppsöker någon som kan utreda er, förslagsvis VC eller vuxenpsyk. Hoppas verkligen det går bra för er båda, och skriv gärna mer om hur det går 🙂

NeverToLate
2015-01-14 14:18
#6

Hej allihop!
Jag har som sagt inte borderline själv, men jag kan känna igen detta i min vän som har BPD.  Vi pratar varje dag, om i princip allt mellan himmel och jord, så självklart dyker det upp vad han eller jag känner, ganska ofta om andra människor i vår närhet. Både jag och min vän har väldigt lika åsikter i vad det kommer till moral mm, och vi har båda närstående personer som har behandlat och kan behandla oss ganska illa emellanåt, så ibland dyker det ju lätt upp att vi pratar om hur vi "hatar" dem vi älskar,  eller hur vi känner för andra människor i vår närhet i allmänhet, både när vi gillar/älskar eller ogillar/hatar någon.
Jag kan även känna "spänningar" i hans och min relation ibland, men som tur är så är jag inte särskilt rädd att fråga honom vad han känner/tycker eller vad han tänker på då när jag känner dem "spänningarna" och tvärtom. Han känner ju också på sig om jag "håller inne" med saker jag med. Dessa små spänningar brukar dock ofta lösa sig ganska fort, och handlar oftast om missförstånd, ett  glömt löfte eller ibland lite svartsjuka/nedstämdhet om den andra spenderat mycket tid med någon annan, eller borta från datorn länge då det är främst över Skype vi pratar då vi bor så långt ifrån varandra. (Jag bor i Skåne, och min vän bor långt upp i Jämtland)
Då vi står varandra så nära är det ibland lätt att bli lite sotis om den andra pratar väldigt mycket om någon annan eller spenderar mycket tid med någon annan då vi båda är lite rädda för att inte "behövas mer" eller bli ersatta.
Vi värderar båda ärlighet väldigt högt, och vi vet att sanningen kan vara väldigt hård, men hellre hård sanning än lögner/snack bakom ryggen osv, så ja..
Man kan väl säga att vi båda uppskattar "tough love" från den andra då vi vet att vi båda bara vill den andras bästa eller att den andra verkligen ska förstå hur/vad vi känner/tänker, så ja.. Mitt tips skulle väl vara att när du väl hittar den vän/partner du känner att du verkligen inte kan leva utan och kan vara helt dig själv med så håll fast hårt utan att bli kvävande, och var ärliga mot varandra.
"Ärlighet varar längst" brukar man ju säga, och både jag och min vän tror detta är väldigt sant i många  lägen. Ha dock inte bara med "tough love" i er ärlighet, glöm Abslout INTE att nämna  hur mycket du älskar din vän/partner också när du känner det, så det inte bara blir negativa saker som uppmärksammans. Nämn också när du blir stolt över din vän/partner, gärna över vardagliga saker som bytet i kattlådan eller att man städat i köket eller sånna saker.. Eller bara hur lycklig du är över att ha din vän/partner så din vän/partner inte känner sig tagen för given. Jag vet att det är läskigt att ha sina känslor så öppna ibland, med det är det  som fungerat bäst mellan mig och min vän i alla fall. 

Jag önskar alla lycka till i sina relationer, hoppas allt kommer gå bra 🙂

Annons:
Lia
2015-01-14 15:20
#7

#6 Mycket fint inlägg! 🙂

NeverToLate
2015-01-14 16:18
#8

#7 Tack så mycket~ 🙂🌺

bettan1967
2015-01-22 08:55
#9

Hat kärlek känner jag igen.  Bröt upp nyligen med den  man   jag älskar.. 

Jag vill att det ska fungera men  vet inte hur jag ska få ihop det.

Det stämmer in på mig så mycket det ni delar med. 😕 det gör ont i mina känslor


Elisabeth

Lindb
2015-01-22 13:31
#10

Känner verkligen igen mig i att man har åsikter och starka känslor kring hur folk bör leva sina liv, trots att man logiskt vet att ingen är perfekt. Om en vän till mig har gjort något (väldigt litet) som jag tycker är fel, kan jag beroende på sinnesstämning spåra ur totalt. Det svartnar, och tar en stund innan jag kan se igen, och det är då jag inser hur mycket jag överreagerat och ber om ursäkt.  Detta händer främst med människor jag verkligen bryr mig om, de som har tagit sig innanför den skyddande muren.

/Medarbetare på Ätstörningar Ifokus

Upp till toppen
Annons: