3. Självkänsla
"Kraftigt störd, förvriden eller instabil självbild som visar sig i en identitetsstörning. Vanligt att lida av dysmorfofobi"
De flesta har nog någon gång önskat bort ett kosmetiskt "fel", men i vissa fall går detta till en överdrift. Du kanske tar en omväg i hallen för att inte råka få syn på dig själv i spegeln? Letar eller ser du fel överallt på dig själv? Har du mått dåligt över att höra "lögner" om hur söt eller vacker du är?
Inte minst tar det mycket tid att ägna sig åt detta, det sänker också självkänslan. Känner du igen dig? Hur påverkas din vardag av detta? Har du några tips?
Nej. Inte för att jag är nöjd med hur jag ser ut, men det beror inte på borderlinen i alla fall.
/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning
Jag har enorma hatkänslor till mig själv, tycker jag är värdelös och förstår inte hur en människa kan tycka att jag ser bra ut. Detta sitter alltid i långt bak i huvudet men man måste vara snäll mot sig själv och göra försök varje dag att tycka om sig själv, kanske göra något som får en att känna sig lite finare eller hylla sig själv lite.
Jag vill dock gärna få uppmärksamhet och komplimanger, men tror oftast inte på dessa när det väl händer. Jag har alltid försökt ändra mig för att jag ska tycka om mig själv bättre, men först nu förstår jag att det hjälper inte vilken hårfärg jag har eller hur smal jag är, det måste bearbetas inifrån först. Vi måste älska oss själva, för vi är ju ändå rätt awesome eller hur?! 😉
Medarbetare på Borderline iFokus
Den senaste tiden har jag förstått hur mycket av mitt mående som grundar sig i min extremt låga självkänsla. Både utseende-mässigt och hur jag är som person. Jag tycker att det är fruktansvärt svårt att jobba med det, för det är lite som att man plötsligt ska lära sig gilla den maträtten man avskyr mest av allt. Hur gör man det liksom?
Jag har mycket svårt att gå ut bland folk eftersom jag hatar mitt utseende så mycket. Jag undviker att delta i sociala sammanhang och trivs med att bara vara hemma. Jag väljer kläder ibland i flera timmar bara för att sen bara gömma det under jackan när jag är ute och handlar. Jag har enorma kropps- och utseendekomplex. Jag undviken spegeln i badrummet och hallen, jag tittar aldrig ner på min kropp utom i absoluta nödfall, eller för att se vad alla andra tvingas se på, och jag ser mig bara i spegeln för att se att det är så okej som möjligt.
Jag hatar komplimanger, för jag mår bara ännu sämre över det. För mig är det rena lögner, och vem vill ha lögner kastade i ansiktet. I dessa fall kunde jag inte bry mig mindre om ifall komplimangerna är äkta eller ej, jag ser det som lögner.
Det är väldigt påfrestande när man har pojkvän. Han vill gärna berätta vad han tycker om mig och mitt utseende, och så blir jag bara irriterad över det. Det är väldigt jobbigt.