Jag har mått pyton de senaste två veckorna och då haft min pojkvän, som annars bor trettio mil härifrån, som stöd istället för att bli inlagd. Det har funkat bra, jag mår bättre nu än vad jag gjorde för två veckor sen (mycket pga att han varit här) så nu kommer han åka hem då hans skola drar igång imorgon.

Idag har jag haft jätteångest för att han ska åka och är jätterädd att jag kommer börja må dåligt och skada mig själv när han åkt eftersom det då inte finns någon som "vaktar" mig. Samtidigt ska det bli skönt att få vara lite ensam, så på ett vis ser jag fram emot det med, men mest tycker jag att det här är superjobbigt.

Hade jag inte haft en hel gård med djur som behöver ses efter hade jag nog bett om att få bli inlagd några veckor för att få ordning på mig, då det har hjälpt förut, men eftersom jag inte har någon som kan ta hand om djuren är det inte något alternativ.

Vet inte vad jag ville med det här inlägget egentligen, förmodligen bara skriva av mig, men har någon nåt tips eller hejarop tas det tacksamt emot.