Annons:
Etikettrelationer
Läst 3057 ggr
Novelia
7/30/14, 10:43 AM

Fungerande förhållande

Hur ser era förhållanden ut? Hur klarar eran partner av hela känslokarusellen? Tar dom avstånd eller förstår dom och finns där för er när allt går uppochner så fort? 

Jag kan vara super lycklig ena dagen och bara timmar senare vänds min värld upp och ner utan någon specifik anledning. Slutar äta, gråter konstant och försöker febrilt bli av med känslorna. Jag tar inga mediciner. Brukar klara mig bra ändå. Men just nu är jag i en neråtsvacka där jag absolut inte kan hantera mina känslor. När jag fick veta att jag har borderline för ungefär 6 år sedan så förstod jag ju mig själv bättre, varför jag blir såhär. Men fortfarande står jag inte ut, varken med mig själv eller mina känslor. 

Inte min pojkvän heller. Han vänder sig bort och ignorerar mig så fort jag får intensiva känslor. Och det gör ju så att jag dalar mer än någonsin. 

Jag brukar vara den lyckligaste personen i världen. 

Hur hanterar jag mig själv? jag slutade gå på KBT efter 3:e träffen…

I have no sympathy for people without empathy

Annons:
Honestyisdead
7/30/14, 10:46 AM
#1

Du borde göra något åt det. Både för din skull och hans skull. Man kan slippa de djupaste dalarna.

Novelia
7/30/14, 10:49 AM
#2

Hur då?

I have no sympathy for people without empathy

Honestyisdead
7/30/14, 12:17 PM
#3

Medicin och terapi.

Allt oviktigt
7/30/14, 12:39 PM
#4

Jag tycker inte att jag pendlar så mycket i humör. Däremot kan jag bli onödigt sur av skitsaker. Jag har blivit bättre på att inte brusa upp men det händer tyvärr att sambon får utskällningar utan en vettig anledning. Nu har jag en förstående sambo men rättvist mot honom är det inte

MissFlisan
7/30/14, 1:28 PM
#5

Varför slutade du DBTn? Det är en behandling som hjälper många med precis dina problem?

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Zadeira
7/30/14, 10:05 PM
#6

Jag tycker att det absolut bästa du kan göra för både dig själv och din partner är att testa både medicin och terapi. Uppenbarligen kan du inte hantera dina känslor och det drabbar förhållandet på längre sikt. Det är inte rättvist mot din partner att du inte söker hjälp när du inte mår bra och kan hantera det.

Du måste själv lära känna hur du fungerar innan du kan begära att din pojkvän kan vara där och stötta dig. Du måste kunna kommunicera och berätta hur du känner, vad du känner, varför du känner på ett visst vis. Och det är inte alltid självklart. Det är inte alltid lätt. Det är därför man går i terapi och eventuellt får medicin av olika slag mot "följderna" av borderlinen. Ex DBT är en superbra terapiform.

Jag och min pojkvän har kommit jättelångt genom kommunikation. Genom terapi och medicinering har jag börjat komma underfund med mig själv och hur/varför jag får svackor helt utan anledning.  Jag kan vara jätteglad och på två sekunder ramla ner i nattsvart hål. Jag och pojkvännen kommunicerar var gång det händer, och sen pratar vi även mycket om mig och min sjukdom  jag mår när jag mår som bäst. Då får han förståelse för "hela" mig och hela min sjukdomsbild, och det gör att han aldrig tar avstånd för att han inte förstår vad som händer.

Annons:
Graden91
8/1/14, 4:47 PM
#7

Jag pendlar fruktansvärt mkt med, ena sekunden/minuten/timmen eller dagen är ja rätt lycklig å nöjd, sen går det fort som tusan så är ja jätte arg å deperimerad, vill bara skita i allt å försvinna.. Så ser många av mina dagar ut. Sen är D ofta också i perioder vissa veckor är bättre å sen kan ja ha en låång depression på flera veckor och samtidigt på dessa "perioder" så går det väldigt upp och ned. Jag äter normalt medicin, men vart gravid i höstas så sluta då med medicinen, men nu 7 v efter dottern kom så ska ja äntligen börja igen då ja tycker dom värsta topparna försvinner. Jag är gift å bor i hus med maken å dottern, och som sagt vissa dagar funkar verkligen inget , ja vill flytta skilja mig å nästan slå ihjäl maken, (å han har lite svårt att förstå sig på mig å mina diagnoser borderline och adhd, så D förvärrar en hel del) å sen vissa dagar är ja på bra humör å verkligen tok älskar honom, allt är verkligen en berg å dal bana :-/ Det är absolut inte lätt med förhållanden å inte vänner heller för den delen, känns som ingen vill förstå hur man funkar vilket resulterar i kaos ..

.::Behandla dina djur med kärlek och respekt::.

🐱Crazycatlady KeepCalm&loveBunnies😎

punkmusic
8/23/14, 11:53 PM
#8

Som fler andra pendlar jag. Min partner förstår inte, men jag har inte heller berättat att jag har borderline då psykologen jag fick bedömningen sa att hen helst inte ville sätta någon diagnos då jag är så ung, därför har jag inte riktigt tagit detta på allvar fören nu

IaMiaMaria
8/24/14, 3:52 PM
#9

Mina tidigare förhållanden har inte funkat pga av detta. Nu har jag gått i DBT i 6 månader och äter stämningstabiliserande mediciner och har nu ett förhållande som funkar mycket bättre. Visst har jag jobbiga tankar men jag har bättre kontroll på dem och agerar inte ut dem på samma sätt.

//Maria

Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.

punkmusic
8/25/14, 9:43 PM
#10

#9 Grattis, vad kul, verkligen! :)

Upp till toppen
Annons: