Kan tänka mig att din situation känns himla hopplös! Jag har själv aldrig varit arbetssökande och det är nog tur, för jag hade nog haft svårt för att ta bara ett nej. Flera skulle jag inte våga tänka på.

Men till saken, jag har varit sjukskriven på heltid i ett halvår, från juni-13 till januari-14 och att komma tillbaka till arbete sedan var bland det värsta jag varit med om. Tycker inte sjukskrivning på heltid är något bra alternativ, man mår bra av att göra något, men kanske inte så mycket som heltid.

Man börjar klättra på väggarna efter ett tag samtidigt som man lägger sig till med rutiner som blir oerhört svåra att komma ur när man väl börjar jobba igen. Jag hade mina kaniner som terapi under tiden och det var en otrolig tur.

Om man ska vara sjukskriven på heltid tror jag att det är bra att man bara är det en kort, kort period för att sedan gå upp till 25 % eller något i den stilen och ligga på en sån nivå ett tag. Då behåller man sina rutiner samtidigt som det blir en liten avlastning från sin sysselsättning.

Ska också tillägga att jag inte var sjukskriven för borderline i sig utan för en långdragen och ganska allvarlig psykos.

Sen av ren nyfikenhet måste jag bara fråga vad för jobb du söker. Och vad det är som gör att du inte kan/vill plugga. I och med en diagnos kan man ju få hjälp att studera (studera med funktionshinder) och det var guld värt för mig att göra när jag pluggade.

Jag har varit sjukskriven i 2,5 år nu, dock inte för borderline utan en kombination av saker. Försäkringskassan är faktiskt värre än arbetsförmedlingen, de gjorde mig sjukare. Det var först när jag blev utförsäkrad som vändningen kom och jag själv kunde börja jobba på att må bättre. Nu mår jag långt ifrån bra, men jag är uppe ur sängen  (en plats FK tyckte det var helt okej att jag spenderade all min lediga tid i, bara så länge jag arbetstränade enligt deras vilja). Men har du en bra läkare, som kan skriva sjukintyg så FK låter bli dig så kan det vara en bra grej. För man är livegen som sjukskriven, du  får inte ha egna planer överhuvudtaget.

Så summan är att jag lever hellre på småslantar från soc, än att få mer pengar från FK.

Men till frågan om vad jag gör på dagarna. Jag har djur, massor med djur. Här finns ju hundar, katter, kaniner, höns, hade samt ska ha vaktlar igen och har en sköldpadda. Sedan ägnar jag mig åt trädgården, jag kan jobba i den takt jag orkar och ta pauser ofta för att inte förta mig.

#1 Heh, ja det är ju inte direkt någon situation man önskar att någon ska hamna i precis.. 😉

Studier har jag inte heller riktigt motivationen för och även om det är möjligt att få extrastöd så måste man ändå ha någon form av "vilja" att studera. Så det känns mest som att jag skulle misslyckas och istället förvärra min situation ytterligare med att dra på mig studielån. 

Arbeten att söka är ju lite krångligt för jag är inte riktigt utbildad till något och dessutom så har jag social fobi och problem med lederna så butiksjobb, lager, städ och liknande går ju tyvärr bort. Just nu är det väl mycket personlig assistent utan tunga lyft och inget krav på körkort för jag har inget. 

Och för att vara nyfiken tillbaka, vad är det du jobbar med som du inte behövde vara arbetssökande för, eller var det via kontakter du fick jobbet? 

#2 Jag är redan hos försäkringskassan, kallas "Aktivitetsersättning" och ligger lite över 3000 i månaden så efter hyran, räkningar och djurmat så är det inte mycket alls kvar. "Egna planer", vad är det för lyx..? 😉 

Minns inte riktigt vart jag hittade det och har lite dåligt internet just nu så jag orkar inte söka rätt på det igen men jag har för mig att även om jag skulle få det minsta möjliga beloppet som sjukskriven så är det ändå mer än vad jag får idag. Trevligt system det där.

#3 Jag kan tänka mig att det är en knivig situation du hamnat i och förstår dig verkligen när du beskriver hur du resonerar kring studier - bra tänkt! Kan också tänka mig att jobbsituationen för dig inte heller är den lättaste - social fobi kan ju verkligen vara handikappande just när det kommer till arbetslivet. Självklart går det bra att vara nyfiken - jag är sjuksköterska och det kryllar av jobb vilket innebär att man i princip kan välja & vraka.

#4 Aha, ja det är väl kanske lite åt hållet sjuksköterska som jag hade tänk mig jobba som senare. Men jag vill ju gärna "testa" att jobba inom vården först och utifrån min sociala fobi så tror jag ändå att jag hade trivts bättre som personlig assistent eftersom det blir mindre och mer samma människor som man jobbar och umgås med. 

Möjligtvis att man skulle kunna försöka "satsa på" att vara heltidssjukskriven ett tag bara för att sen försöka studera på 25% eller någon sånt men jag vet inte riktigt än. 

Är ju för den delen inte bara borderlinen utan jag tror att jag har en liten depression som ligger och gror också.

#5 Kan verkligen rekommendera yrkesvalet sjuksköterska! Hade också en släng av social fobi (nu uppfyller jag inte kriterierna längre) när jag började utbildningen och var livrädd för hur det skulle gå, men jag tror på att utsättas för det man är osäker inför. Och som student kan man alltid avlägsna sig om det blir för jobbigt. Tycker absolut att du ska fundera över att läsa till sjuksköterska när du känner dig mogen för det, för det är verkligen ett toppenjobb!

#6 Jo det är nog så att det går att underlätta fobin och det där med att välja och vraka jobb låter ju trevligt.  Dessutom så är det väl ont om sjuksköterskor i Norge om jag inte har helt fel så då skulle man ju kunna bosätta sig på svenska gränsen så man får svenska priser på bostad och norska lönen för jobbet. 

*Drömmer mig bort.. *

#7 Ja, möjligheterna är oändliga! Sen kom jag på att man kan ju plugga till syrra på distans också, ifall det skulle underlätta din sociala fobi. Visserligen gör man ju fortfarande praktik och sådär, men man slipper ganska mycket av vad campus-baserad utbildning heter.

#8 Mja, fast jag tror ju ändå det är bättre att man börjar utsätta sig för folk under utbildningen där det ändå är lite "säkert" så man inte helt plötsligt blir slängd in mitt i smeten sen när man ska ha praktik.. 😃

Men tack, det känns inte fullt lika totalt mörkt och hopplöst längre men jag är fortfarande lite tveksam till att börja studera på en gång, men någon typ av framtid ser det ändå ut att finnas.. 😉

Jag har varit sjukskriven för en båtbensfraktur från juni förra året fram till idag. Nu kommer jag att gå över på en 50% sjukskrivning för min borderline. Jag måste ha en väldigt specifik för att övertyga F-kassan om att jag mår bäst av att jobba 2 heldagar i veckan istället för 4 timmar om dagen. 

Har precis varit och gjort min SASSAM hos dem…