Mediciner
SSRI, helt vanliga antidepressiva läkemedel alltså, har aldrig fungerat på mig. Jag har bara fått en himla massa biverkningar. Men så äntligen sattes diagnosen borderline, och möjligheterna öppnades. Eller ja, stängdes också visserligen. Det beror på att depressionen inom borderline inte klassas som egentlig depression - den sortens depression man kan behandla med SSRI. Istället behöver man ofta Stämningsstabiliserande läkemedel, de man ofta använder vid bipolaritet. Vissa har turen att klara sig på SSRI, men inte alla.
Så där kom förklaringen på varför medicinen aldrig har fungerat. Men möjligheterna stängdes ungefär lika snabbt som de öppnades. Det finns tydligen inte så många läkemedel som skulle fungera på just borderline, samt inräknat att jag är väldigt känslig mot många läkemedel. Till slut fick jag mitt första läkemedel utskrivet. Lamotrigin, medicinen känd för att användas mot epilepsi. Tyvärr fick jag ge upp efter en svår månad med kraftig klåda i underlivet, något som sjukvården endast sa var påhitt. Ja, inte nog med att man är sjuk, man blir också nedtryckt.
Efter att ha provat någon mer medicin fick jag äntligen lithionit (litiumsulfat). Jag har behövt höja flera gånger, men jag skulle aldrig klara mig utan den! Medicin har nog varit det viktigaste för mig, annars hade jag nog inte kommit upp på morgonen.
Så! Vad har ni för erfarenheter av mediciner? Vad har ni fått prova? Vad äter ni nu, om ni äter något? Eller varför äter ni inte medicin, om ni inte gör det?
Trevlig kväll! 👋
Jag har tagit alla möjliga mediciner och är tydligen extremt känslig för jag får verkligen alla biverkningar. :(
SSRI mediciner har nog aldrig funkat för mig. Bara en massa biverkningar. Har på senare tid fått bensodiazepiner i form av sobril och stesolid utskrivet. Böjade med sobril som funkade helt okej, mycket bättre än något annat jag tagit, men gick sedan över till stesolid som har räddat mig. Jag tycker stesolid funkar otroligt bra och det som är bra med den är att den värkar snabbt. Nackdelen med båda är att de är beroendeframkallande, men jag håller koll så att jag inte blir beroende.
Jag slutade ta dagliga mediciner helt ett tag då jag blev så trött på alla biverkningar men kände för några månader sedan att jag behövde något som är mer mot ångest. Det svåra är att hitta något som ger så lite biverkningar då jag är så känslig, men då gav dom mig Fluanxol som är en lite äldre neuroleptika (antipsykotisk medicin). Den är delvis antidepressiv men också Stämningsstabiliserande. Jag har tagit den i några veckor och jag mår så mycket bättre. Har inte alls lika mycket ångest, panik och katastrofångest och den gav mig bara rastlöshet och svårt att sova den första veckan som biverkning. Är jättenöjd! :)
Värd för https://socialtarbete.fria.ifokus.se och medarbetare på Psykologi ifokus.
Jag gick på en kombination av Lamotrigin, voxra och venlafaxin. Nu tyckte jag inte riktigt att medicinerna hjälpte mig så när jag blev utskriven och min LPT avslutades så slutade jag med medicinerna. Har tidigare (många år sedan)gått på cipramil,fontex, zoloft mfl SSRI preparat. Jag har pratat med öppenvården om att testa någon annan medicin men läkaren har inte än behagat plocka fram någon
Äter Venlafaxin sen 2009, och ska nu börja med Lamotrigin.
MBT-behandlingen gör att Venlafaxinet inte håller mig över ytan som det har gjort förut, så därför ska jag komplettera med Lamotrigin.
Jag och min psykiater håller just nu på att diskutera min medicinering då vi inte alls är överens. Jag har Cymbalta, Fluoxetin, Circadin, Quetiapin och Imovane nu, och jag tycker att hälften av dem inte fungerar alls på något sätt medan hon tycker att vi inte bör göra några ändringar för tillfället. Har bett om ett utlåtande från en anna läkare, så förhoppningsvis kan jag få till lite ändringar.
Jag käkar Sertralin, Voxra och Abilify. Ska jag jobba tar jag även en Concerta och sen har jag Atarax och Stesolid att ta till om ångesten blir för vidrig.
/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning
Har också Atarax vid behov, men undviker den in i det längsta då jag blir en zombie av den.
Har haft Oxascand tidigare och den fungerade suveränt - men de skriver ju inte ut benzo om det inte är absolut nödvändigt. Även fast jag aldrig har missbrukat någon form av preparat.
Jag äter för tillfället endast Citalopram (30mg), som just är ett SSRI preparat, och för mig hjälper den mot mina impulsproblem (främst ilska/irritation).
Har inte funderat mer på annan och/eller adderande medicinering, än mindre nu då jag är gravid. Tur dock att jag får fortsätta äta Citalopram annars hade jag nog varit omöjlig att vara med. ;)
Går inte i terapi så har ingen kontinuerlig kontakt med vården, men fick en kallelse dit om några veckor så får se vad de säger då.
SSRI har alltid haft, i stort sett, helt motsatt effekt på mig. Har blivit ännu mer deprimerad osv.
I höstas stod jag på 11 mediciner, varav 9 eller 10 st var stående varje dag, resten vid behov.
Just nu är jag inlagd och håller på att sätta in nya mediciner och förhoppningsvis sätta ut lite gamla.
Just nu äter jag Anafranil, Strattera (som håller på att trappas ut och ska ersättas av Ritalin), Buronil, Nozinan, Circadin, Zolpidem, theralen och quetiapin vid behov.
Äter inte medicin pga dels att jag inte har fått ha något samtal med en läkare än och inte fått några utskrivna och sen för att jag inte vill förgifta kroppen livet ut eftersom det inte direkt är hälsosamt heller. Har andra sjukdomar som jag inte medicinerar av samma anledning. Alla mediciner är ju i princip djurtestade eller kommer från företag som jag definitivt inte vill stötta så det är dels ett etiskt beslut och dels ett beslut för min framtida hälsas skull.
Har heller inte råd att betala tusentals kronor för lite tabletter.
#9 Jag tycker att det är en bra inställning om det håller. Behöver man inte tabletter, utan klarar sig tillräckligt bra utan dem så är det ju helt klart onödigt att proppa i sig massa mediciner. Men om man verkligen behöver det så är det inte fel att ta det en period, för att komma på fötter igen. Jag tror inte att jag hade levt idag om inte jag påbörjade min medicinering av litium för 9 månader sen. Då är det helt klart värt det. Men av samma anledningar som du så undvek jag också medicin i sista sekund. Så det är bra att tänka efter, men man ska ändå tänka på vad som verkligen behövs för sin hälsa, i första hand. 🙂