Diagnos eller inte
Hej
Jag har efter mycket googlande kommit fram till att jag har borderline. Ingen tvekan om saken. Varenda symptom stämmer till 100%.
Tyvärr har jag hamnat i en depression sen ett par månader tillbaka, så jag mår inget vidare alls emellanåt.. Behöver nog hjälp på något sätt..
Jag har tid bokad hos vuxenpsyk om ett par veckor(ang andra tidigare händelser). Funderar på att lägga fram förslag på utredning. Men "tjänar" jag ens något på att få en diagnos på papper?
Har dock ett par dilemman.
Dels så är jag väldigt självmordsbenägen till och från. Hur mycket vågar man berätta för dom? Man vill ju inte få LPT t ex.
Sen är jag även missbrukare, hur mycket vågar man berätta om det utan att få LVM t ex?
Är rädd att dom inte kommer ta mig seriöst och bara skylla på drogerna.
Men jag har varit sån här så länge jag kan minnas. Det är inget som har med substanser att göra.
Och för att göra en utredning måste man vara helt ren vad jag fattat det som.. Det skulle kännas tufft.
Hur går utredningen till och under hur lång period gäller det?
Massa frågor, men slutligen, hur gör man för att orka leva med borderline?
Känns liksom.. Ohållbart i längden. Tidsfråga.
Tack på förhand :)
- Redigerat 12/18/20, 3:32 AM av Lia
Mitt råd är att göra en utredning. Du får svart på vitt liksom. Min erfarenhet är att det sällan är bra att läsa och ge sig själv diagnoser (menar inte att du ljuger eller att jag inte tror på dig) men det är också viktigt att få stöd efter att diagnosen är fastställd och du får verktyg för hur du ska hantera din vardag och livet med borderline. Jag har en utvecklingsanställning och den baseras på mina diagnoser och jag fick då lov att ha dem på papper för att få alla rättigheter. Har slagits för att få igång min terapi och då behövde jag också ha papperet med allt att vifta med framför dem. Mitt råd: Prata med dem om att du läst om borderline och känner igen dig och vill göra en utredning. Jag fick mina diagnoser ganska så nyss. Borderline, komplex ptsd och ätstörning. Att äntligen få allt på papper kändes så skönt. Det var verkligen ett "det är inte bara jag som är underlig"-känsla. Se till att du får en psykolog du känner förtroende för och som du kan prata med om hur du mår och dina mörka tankar. Jätteviktigt!
Sajtvärd: Barnens ifokus † Medarbetare: Spetsar & urhundar & Tonåringar ifokus
Facebook: Iron Wolf - working sleddogs
Gilla oss där och dela gärna!
.