Annons:
Etikettrelationer
Läst 3627 ggr
[Raubtier]
2/15/17, 8:46 PM

Förhållande?

Hej!

Vet att denna sida ej är så aktiv så förväntar mig inte mycket svar men tänker att man kan skriva ändå om någon får för sig att läsa.

Jag har varit i ett förhållande i 2 år och några månader nu, det är ett under att det hållt så länge som det har. I början var allt bra och fint, efter någon månad började jag bli aggressiv och vi började bråka en hel del. Jag slog honom blodig i princip, han har ärr kvar fortfarande från mig. Vi båda fick en hel del blåmärken. Men han höll sig kvar vid mig ändå för att han såg att det inte var "jag" som gjorde detta.

När jag tog upp detta med min läkare sa hon bara att det var konstigt att han var kvar med mig och erbjöd mig ingen hjälp (hade då diagnosen bipolär typ 2 och inte borderline).

Under våra bråk ville han självklart lämna mig när jag fick mina utbrott men istället för att låta honom gå hotade jag med självmord och bara grät och tog överdos flertal gånger. Så det blev bara att han stannade.

En gång så fick jag ett meddelande på fb att min pojkvän varit otrogen mot mig med en fd kompis till honom.  Jag trodde inte på det - jag vet inte om det är sant eller osant då det inte finns bevis åt något håll. Men detta totalt förstörde mig, jag har inte kunnat lita på honom sedan dess. Jag är sjukt kontrollerande, han måste skicka bilder på vart han är och höra av sig hela tiden även om han jobbar/pluggar för att jag inte kan lita på honom. Han lever med det, förstår mig på något sätt vilket gör mig mer suspekt.

Nu senaste veckorna har vi levt isär (vi var sambos förr sen flyttade vi ifrån varandra men han har fortfarande spenderat mycket tid här) för att han förlorade jobbet och jag inte kan betala för hans mat när han är här.

Det har fått mig i såna tankebanor, att jag inte vill vara med honom längre. Dels för att jag är sjukt orättvis mot honom men också för att jag inte anser att jag blir rätt behandlad. Han är lite så att han inte förstår sig på andras känslor fullt ut och säger väldigt elaka saker när han blir arg.

Vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, men hur klarar ni andra med borderline av förhållanden? Mina har alltid gått i kras efter max 5 månader men detta har pågått så länge. När ska man bryta? Ska f.ö börja på DBT nu då jag äntligen fått diagnosen borderline.

Äter ingen medicin, åt Seroquel depot 600mg förr men gick upp 30kg så slutade. Fick lamotrigin men tyckte ej att de hjälpte. Nu äter jag bara Theralen, lergigan och imovane för sömn.

Annons:
[AnimeV4]
2/15/17, 9:12 PM
#1

Jag har ingen konstaterad borderline, men känner igen mig i det du skriver. Jag tror inte att det finns någon som kan vara ihop med mig för att jag är så konstig, känner jag. Förhållanden funkar ett tag, men sen går något åt helvete. Distans funkar bättre än att bo nära inpå, tror jag. Skriv gärna till mig i PM för att dela erfarenheter. Jag känner mig väldigt ensam och tycker att det är omöjligt att bli förstådd..😕

Lia
2/16/17, 12:27 AM
#2

Hör om du kan få testa Lithium. Det har hjälp jättebra för mig (borderline, depression och bipolär typ 2).

Jag har varit tillsammans med min pojkvän i 6 år. Men det har inte varit och är inte lätt. Jag blir galen när han glömmer saker och inte tar tag i sitt liv - han har ADD och har enormt svårt att ta få saker gjorda och följa instruktioner. Så våra diagnoser krockar något fruktansvärt vilket leder till minst ett bråk varje dag. Men i slutet av dagen är det ändå alltid värt det. För han är en underbar människa som bryr sig om mig och älskar mig för den jag är. Han försöker alltid se bortom mina diagnoser och jag hans. Vi finns där för varandra och vill spendera resten av livet med varandra - inte trots våra stora svårigheter, utan tack vare allt annat.

Men om  man inte kan känna det, att det i slutändan är mer än värt det, om man bara försöker hålla sig över vattenytan - då kanske man ska fundera på om det inte vore bättre att gå isär och ge båda två en ny chans att finna den rätta. Jag tycker att ni båda verkligen ska fundera över hur ni känner, och kommunicera!

Hoppas det löser sig till det bästa för er båda! Och berätta gärna sen hur det går för er!

[Raubtier]
2/16/17, 9:29 PM
#3

#1 Jag tycker nästan att det är svårare när han är iväg. För då har jag ingen kontroll. Men samtidigt är ju kontrollen något jag måste jobba med och lära mig hantera. Blir du också aggressiv? Vet inte riktigt hur man skriver PM men vill du snacka är det bara höra av dig. Jag vet hur det är, man kan inte förstå hur någon skulle klara av en. #2 Ja jag försöker det bästa jag kan att kommunicera med honom men han är väldigt svår. Han är Introvert och gillar inte att prata. Han håller allt inom sig. Det jobbiga är också att jag får agera mamma vilket gör mig sjukt irriterad då jag får tjata så fördjävligt för att han ska göra saker. Men min borderline skiftar så mycket (vilket inte är ovanligt för diagnosen) jag är mest irriterad på honom men när jag tänker att han faktiskt försvinner om vi gör slut så får jag sån ångest och vill avsluta mitt liv. Men samtidigt så tär det så mycket på mig och på honom att ha våran relation. Det känns inte värt för MIG att kämpa mer. Det är mest bara skit mellan oss. Nu ska vi inte snacka/träffas på en vecka. Vill egentligen längre så att man kan tänka efter ordentligt men jag fyller år nästa torsdag och då vill jag gärna ha honom här. Men har hört från min psykolog och läkare att DBT sliter enormt på en. Och då vill jag fokusera på mig själv och inte noja över att han skulle vara otrogen eller vad han gör hela tiden. Då vill man ju fokusera på sig själv. Och så har jag ju en valp som kräver mycket av min tid.

[AnimeV4]
2/16/17, 11:21 PM
#4

#3 Skickar PM! Det kommer synas som en 1:a bredvid Meddelanden högst upp på sidan.

Lia
2/16/17, 11:55 PM
#5

#3 Ni kanske kan bara ta en paus så ni båda får känna efter?

[Tuulikki]
3/24/17, 3:48 PM
#6

Jag och min sambo har varit tillsammans i 3 år. Första året var kaos och katastrof. Det var då jag fick mina diagnoser (bipolär typ 2 + borderline) och jag var helt lost och visste inte vem jag var. Gjorde 2 suicidförsök och var psykotisk i perioder.

Men han stannade kvar. De 2 senaste åren har varit underbara. Jag är inte alltid lätt att leva med men i långa perioder är vårt förhållande "normalt". Jag kan såklart få mina dippar och då är det sämre ett tag (noll lust till att ens pussas/kramas, bara ligger i sängen, pratar knappt, äter knappt osv).

Däremot har vi inte känt svartsjuka eller kontrollbehov någon av oss så där kan jag inte säga något.

Jag gick 1,5 år i DBT och det hjälpte mig otroligt mycket, särskilt modulen där vi fick lära oss mer om relationer och hur en "ska" bete sig.

Annons:
Emi74
2/5/18, 10:52 AM
#7

Känner också igen mig.Men våld bävar jag för.Men vet hur jävla svårt det är.Hur det vänder och vrider dig i hela kroppen.Jag krossar alltid mina relationer.Har haft fina män.Som sen lämmnat mig.Pga av mitt jävla helvetes betende.Hatar skiten.Just nu är jag singel efter 4 år.Tog kål på min senaste.Gör svin ont.Är knäckt.Försökt få hjälp i flera år.Men icke sa nicke.Kan inte leva så här.

Upp till toppen
Annons: