Relationer

Kvinnor/män

2015-05-11 07:05 #0 av: [trnslte]

Hej, några frågor jag funderat på!

Såvitt jag förstått kan symtomen skilja beroende på om man är kvinna eller man, med borderline personlighet?
Misstänker att min kille kan ha diagnosen, i alla fall vissa drag.

Är det någon här som varit i en relation med en man med borderline?

Anmäl
2015-05-12 00:06 #1 av: [Torpedtass]

Inte i relation men min bästa vän är man och har Borderline. Något specifikt du undrar över?

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-12 00:30 #2 av: [trnslte]

Ja, för det första är han nästintill omöjlig att diskutera med.

Jag drar mig liksom för att ta upp vissa saker med honom, för att undvika bråk.
Istället går jag runt och är ssmåirriterad, vilket är jobbigt för oss båda.
Tar jag väl upp något han gjort som jag inte tycker är okej, är taggarna utåt direkt, blir ibland arg och det vill gärna sluta med att allt blir mitt fel!

Dessutom är han väldigt känslig.

Jag föreslog till exempel en period då vi bråkade mycket, att höras mera sällan och ge varandra lite space liksom. Då blev han jätte upprörd, ledsen, trodde jag skulle lämna honom osv.. Och det får han för sig i stort sett varje gång vi bråkar, att jag vill göra slut..

Allt är väldigt energikrävande och utmattade, men jag älskar den här killen och jag vill förstå varför han gör vissa saker.

Hur är din vän? Känner du igen något?

Anmäl
2015-05-12 12:04 #3 av: [Torpedtass]

#2 Min vän är inte riktigt så men alla är olika. Han är mer rapp i käften och hans temperament går som en bergodalbana, blir det för mycket så drar han sig oftast undan men han har ju lärt sig hantera det hela på ett sätt som inte går ut över andra. Däremot finns det saker man inte ska prata om med honom tex hans bortgångna fru, det kan få honom att gå i försvar och bli förbannad eftersom det är ett känsligt ämne. 

Däremot känner jag igen mig i beskrivningen av din kille. Jag har en förvrängd syn på förhållanden och tror inte att någon överhuvudtaget kan älska mig och då kommer denna oro om att bli lämnad vilket triggar mitt humör. Jag är ju betydligt bättre nu än vad jag var i yngre år men det är för att jag med tiden lärt mig vad det är som sker inom mig och med det lärt mig på ett sätt hantera det.

Mitt råd till dig är när du vill prata med honom så sitt ner, prata lugnt och tyst och förklara grundligt samtidigt som du slänger in om hur mycket du tycker om honom, bryr dig om honom osv. Så gjorde min man när jag var en vild gasell och det hjälper, det lugnar och känns betryggande i alla fall för mig.

"I will always be me but if me fails I will be I so in the end I will always be me"

Anmäl
2015-05-18 18:46 #4 av: emotionfucker

Jag har läst att män med Borderline ofta blir feldiagnoserade och får Antisocial personlighetsstörning. Det är trist att det ska vara så då det är två skilda diagnoser enligt mig.

De män som har Borderline har jag hört är oftast mer utåtagerande och mer aggressiva. 

Medarbetare på Psykologi ifokus.
Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.