Annons:
Etikettsymtom
Läst 1065 ggr
Lia
2014-10-22 00:11

5. Självskadande

"Återkommande självmordsförsök, hot om självmord eller självskadebeteende"

Det finns många sätt att skada sig själv på. Många sätter ett lika med tecken mellan självskadande och att skära sig själv. Men många skadar sig på andra sätt. Du kanske hetsäter? Eller överkonsumerar alkohol? Kanske har du velat dö, eller försökt åstadkomma det.

Precis som i den andra tråden ska här inte finnas några metoder. Läs igenom din text riktigt noga innan du postar. Känner du igen dig? Hur påverkas din livskvalitet av detta? Har du några tips?

Annons:
Zadeira
2014-10-22 19:36
#1

Jag började självskada som 13-åring genom att skära mig. Under åren har det från och till varit min "last" och precis innan jag sökte hjälp inom psykiatrin för 2 år sedan var det som värst med just att skära. Då hade jag även börjat självskada genom ätstörning, först som anorektiker och numera är det hetsätning utan kompensation som är min värsta fiende inom självskadandet. (Om detta är för detaljrikt så förstår jag om kommentaren tas bort eller redigeras)

Självskadandet har påverkat mitt liv otroligt mycket. Det har tagit mycket energi, ork och tid att ofta ha behov av sätt att skada mig själv både fysiskt och psykiskt. Nu med hetsätningen har det också gått en massa pengar i onödan som jag kunde lagt på något roligare egentligen. Självskadandet för mig är ett beroende mer än en ångest-ventil som många använder det som, och ibland finns det ingen uppenbar anledning som drar igång suget.

Lia
2015-01-10 16:12
#2

Jag började smått att självskada med vassare föremål när jag var 8. Men det var inte förrän jag var 17 som jag började skära mig så det lämnade ärr. Detta beteende har jag nu försökt sluta med i 4 år, och jag är på bättringsvägen, även om jag ibland tyvärr hamnar i gamla mönster. Det beror oftast på ångest, men ibland kan jag inte svara på vad det beror på. Ilska ibland.

Det är inte så kul med bestående ärr som känns och sticker ut. Jag tänker alltid på vad andra skulle tycka om de såg det. Och jag umgås inte med vänner direkt efter, eftersom jag tidigare fått kommentarer om det. Frågor om vad som hänt, som leder till bortförklaringar som ingen ändå tror på. Så jag undviken kontakt med vänner på grund av detta, och på så vis påverkar det mitt liv mycket. Sen skulle det också vara bra att hitta ett sätt att hantera känslor utan att få bestående problem av hanteringen.

Jag har också haft mycket självmordstankar genom hela livet. Men det är inte ett lika stort problem som självskadandet. Önskar jag hade något tips, men tyvärr har jag själv ingen lösning på problemet.

Upp till toppen
Annons: