Om Borderline

Hur hanterar ni emsamheten?

2014-07-09 12:58 #0 av: MissFlisan

Många med Borderline likt mig har svårt att vara ensamma. Jag känner mig ofta helt övergiven, får ångest, vet inte vad jag ska göra och jag är rädd för att vara ensam en fredag eller lördag kväll eftersom jag då känner mig extra övergiven och ensam...

Hur gör ni för att hantera ensamheten och inte tycka att det är en katastrof, få massa ångest och katastrof tankar?

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-10 21:14 #1 av: Allt oviktigt

Nu är jag kanske udda men jag tycker oftast att det är skönt att vara ensam. Jag brukar passa på att njuta, lyssnar på musik och läser

Anmäl
2014-07-10 21:48 #2 av: MissFlisan

#alla är olika, härligt för dig :)

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-12 00:12 #3 av: Novelia

Jag försöker ringa någon. Men får ändå ångest när ingen annan här av sig. Som nu ikväll. Min pojkvän är borta också så känner mig superensam. Försöker intala mig själv att det är mysigt att få vara lite själv men ensamhetskänslan sitter ju kvar. Tittar lite på serier och har mina hundar :) det känns bra.

Anmäl
2014-07-12 12:17 #4 av: jossa5

Det beror på. Min sambo jobbar och är ju borta ganska länge ibland. Som igår, började 14 och slutar 23. Då blir det väldigt jobbigt, försöker hitta på saker att göra, men det går väl sådär.

Det är lättare dom gånger när han jobbar förmiddag/mitt på dagen. För då kan jag utan problem städa och grejja i lägenheten. 
Men inte alls lika lätt när han jobbar eftermiddag/kväll. 

Så blir oftast att man sitter vid datorn, samt pratar med hamstrarna. :)

Anmäl
2014-07-12 17:36 #5 av: molbojse

Har ofta hund här, så gosar med dom, tar en långpromenad eller åker till rastgård/badar med hundarna.
Har jag inte hund, brukar jag städa (ofta oavsett vad klockan är) eller sitta vid datorn eller titta på film. Ibland går jag över till grannen och pratar skit :)

Anmäl
2014-07-18 04:35 #6 av: ietthavavrosor

Hade en islänning som jag brukade fly till, tyvärr sålde min mamma honom (trevlig chock när jag kom hem och han var borta..) Så jag började måla och fota igen, började med gamla intressen som jag tappat intresse för när jag mådde som sämst.

Har konstaterat att det som funkar bäst för mig helt enkelt är att distrahera mig med saker jag älskar att göra. Bäst är saker som kräver 100% fokus, på så vis kan inte tankarna fly iväg och ångesten ligger mil bort :)

Anmäl
2014-07-21 03:26 #7 av: Linneatingeling

Jag gillar att vara ensam, är ofta ensam för att jag behöver lugn och ro. Och jag får den ensamhetskännslan lika ofta med mina vänner/ när jag ligger o skedar med min flickvän/ i skolan så som när jag faktiskt är ensam. Det som är skönt när jag är ensam är att då kan jag faktiskt vara i kännslan utan att få dåligt samvete :) men står jag inte ut så ringer jag någon :)

Anmäl
2014-07-21 10:44 #8 av: Lia

#7 Precis så känner jag också!

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2014-07-22 22:23 #9 av: MissFlisan

Okej jag märker att det är väldigt både och alla har visst inte svårt att vara ensam även om man har Borderline.

Men jag märker att det är finns som jag och det gör att jag känner mig mindre ensam. Ett tips som jag fick från en kompis här om dagen för att kunna koppla av är att lyssna på podcast. Det har fungerat riktigt bra för mig på dagen när jag kommit hem från praktiken. Det har hjälpt mig att koppla av och inte vara lika stressad och ångest fylld.

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-07-24 19:41 #10 av: Marvel-lous

Jag kan uppskatta att vara ensam ibland, bara för att få lite "lugn och ro" men är helst inte ensam en längre period.
Som nu när killen är borta i en vecka kommer jag att boka upp dagarna med aktiviteter med familjen så jag håller mig sysselsatt, annars blir jag lätt otroligt rastlös och nästintill otrevlig. 

Anmäl
2014-08-01 23:14 #11 av: JodineFritzl

Har ofta inget val eftersom jag har noll kontakter förutom familjen som jag sällan umgås med, men jag syr en del och sysslar med medeltida hantverk. Annars har jag inget som helst sätt att hantera den tyvärr.  Bara hålla käften och acceptera läget tyvärr.

Anmäl
2014-08-03 13:10 #12 av: emotionfucker

Jag tittar mycket på film och serier, läser eller spelar spel på datorn, Försöker helt enkelt försvinna i en annan värld. Sen håller jag på att acceptera att jag är väldigt ensam, jag har knappt några vänner förutom min pojkvän som jag umgås med. Försöker hitta kontakter via nätet, men det går ju sådär. Tidigare hatade jag att vara ensam, men nu kan jag faktiskt uppskatta det ibland. 

Medarbetare på Psykologi ifokus.
Anmäl
2014-08-03 14:14 #13 av: MissFlisan

#11 Jag tänker, måste du verkligen acceptera det? Kan du inte göra något åt det? Börja plugga, arbetsträna, praktisera eller arbeta? Skaffa en hund, så att du kan träffa andra med samma intresse? Kan du inte börja någon kvällskurs kanske?

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-08-03 18:15 #14 av: JodineFritzl

#13 Nej, jag är sjukskriven och kommer aldrig att jobba igen antagligen, ej heller plugga, arbetsträna eller praktisera igen eftersom jag har andra fysiska diagnosen som gör det rätt omöjligt. Har väntat på en hund sedan i februari så den kommer väl förhoppningsvis snart, ska bara vänta på att den föds. Grejen är ju att man faktiskt inte kan ha sällskap dygnet runt, det måste man ju faktiskt acceptera eftersom det inte går att göra någonting åt.

Anmäl
2014-08-16 17:34 #15 av: Evelina!

Jag åker till ICA Maxi, plockar med allt som ser gott ut, åker sen hem, ser på film, kelar med katterna och äter av allt det goda jag köpt. Så hanterar jag min ensamhet i alla fall och jag tycker att det är bättre än att självskada vilket är det som "botat" min ensamhet tidigare.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-08-17 18:08 #16 av: IaMiaMaria

Att accepetera läget innebär ju inte att man inte gör något åt det.  Radikal acceptans pratar man mycket om i dbt´n. Man väljer att accepetera ist för att fortsätta lida.

Jag är också ensam mycket och tycker att det är jätte jobbigt vissa stunder. Men ist för att lida av ensamheten (som jag gör ofta ändå) så försöker jag acceptera den och kanske aktivera mig genom att städa, leka med katterna, titta på tv/film mm.

Anmäl
2014-08-17 21:15 #17 av: MissFlisan

#16 de där med radikal acceptans är inte lätt, men det är ju om man klarar av att använda sig av det en bra färdighet! Jag försöker validera mig också.

sajtvärd för www.dialektiskbeteendeterapi.ifokus.se


"slappna av inget är under kontroll!"

Anmäl
2014-08-17 22:08 #18 av: IaMiaMaria

#17 Nä det är jätte svårt, man måste öva och öva.  Och det funkar inte alla gånger heller ändån. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.