Relationer

Att leva tillsammans

2014-05-06 19:14 #0 av: milow

Det var ett par år sedan jag "officiellt" blev av med diagnosen, men har många drag kvar än idag. Ett av mina främsta problem, och nu pratar jag om relationer, är att jag kan bli så otroligt arg över småsaker. Jag har varit tillsammans med min sambo i ca två år och känner att jag alltmer blir sådär.. Svart eller vit mot honom. Antingen är jag jätteglad och allt är på topp och så händer en liten liten grej, och helt plötsligt är jag beredd att lämna honom och känner att ingenting fungerar. Kan ibland även bli väldigt sur för småsaker och har svårt "separationsbiten" (har väldigt svårt att bli lämnad), speciellt om det sker under spontana omständigheter vilket hans jobb ibland tvingar honom till. 

Ni som lever i relationer, hur hanterar ni era svårigheter för att undvika att det går ut över era nära och kära? Jag kan ju tillägga att jag har flera års DBT bakom mig, så jag har en del färdigheter att ta till men känner att det inte räcker till i alla situationer. 


Min sambo känner till min bakgrund, och har en förståelse för hur jag är som person. Jag beter mig inte illa mot honom, utan problemet är snarare att det tar så otroligt mycket av min energi att inte agera på mina känslor, så jag går runt och är alldeles utmattad. Förstår ni? 

Anmäl
2014-05-06 19:50 #1 av: Evelina!

Jag brukar alltid tänka en extra runda, typ "är det OK att bli så här arg över det här som hänt?" INNAN jag tänder till på alla cylindrar och blir tvärarg och säger saker som jag sen ångrar. Ofta funkar det rätt bra eftersom jag vid närmre eftertanke alltid kommer på mig själv med att min ilska inte står i proportion till vad som sker runt mig. Men ibland blir jag oerhört frustrerad på min pojkvän och då funkar inte riktigt ovanstående strategi.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-05-06 21:34 #2 av: Allt oviktigt

Jag skulle önska att jag kunde säga att min sambo aldrig behöver stå ut med att jag blir löjligt upprörd men det skulle vara en lögn. Med åren så har jag absolut blivit bättre på att bromsa mig själv men perfekt tror jag aldrig att det blir. Jag har som svårast att behärska mig när jag är stressad, sjuk eller liknande. Ibland har jag dåligt samvete för att min sambo "behöver" stå ut med mitt uppförande. Jag kan själv se att jag har blivit bättre på att inse när jag beter mig "fel" och då ser jag till att be om ursäkt.

Anmäl
2014-05-07 07:37 #3 av: Egycsaj15

Jag kan inte kontrollera de alls tyvärr. Dock så drog de in mina mediciner för allt blev värre av de o väntar på dbt...tallrikar flyger lågt som högt härhemma.jätte svårt för o be om ursäkt dock så vet jag att jag överreagerar. Så min sambo får tyvärr stå ut med de o de tar på han de märks. Hoppas bara han kan stå ut med mig i fortsättningen med:)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.