Behandlingar

Sjukskrivning

2014-03-28 08:16 #0 av: [Memento Mori]

Jag har ju börjat att allt seriösare fundera på att sjukskriva mig för jag känner att jag orkar verkligen inte längre vara arbetslös och jag har börjat ta det väldigt personligt varje gång som jag får ett nej eller ännu värre inget svar alls. Det går ju inte riktigt att hitta motivationen och söka jobb när man blir halvt förstörd Varenda J**** Gång som man inte får det. Men jag söker ju ändå några jobb per månad fast man får ändå massa skit av Arbetsförmedlingen för att man "inte försöker tillräckligt mycket".. Oberörd

Utöver det så har dom börjat prata om praktik och jag känner att jag vill bara skrika. Jag har haft hur mycket praktik som helst och det slutar bara med att jag fått höra vilken "bra praktikant" jag är men jag har ändå bara fått jobba gratis medans dom anställt någon annan. Och studier känns väldigt tungt det med. 

Tror dessutom att jag egentligen borde ha sjukskrivit mig tidigare så att det inte skulle gått långt som det har men jag är så trött på känslan att jag fastnat och inte kommer vidare i livet så jag har försökt "hänga kvar" längre än jag borde och det blir ju inte bättre av att jag inte vill bo kvar där jag bor heller. Tror ju det är svårt att flytta om man är sjukskriven. 

Och för att göra det ännu "roligare" så är jag lite oroad att jag kommer bli tokig och börja klättra på väggarna ganska så omgående med så mycket "fritid". Oberörd

Men i alla fall, ni som är eller har varit sjukskrivna vad gör ni på dagarna, har ni några tips? 

Anmäl
2014-03-28 08:34 #1 av: Evelina!

Kan tänka mig att din situation känns himla hopplös! Jag har själv aldrig varit arbetssökande och det är nog tur, för jag hade nog haft svårt för att ta bara ett nej. Flera skulle jag inte våga tänka på.

Men till saken, jag har varit sjukskriven på heltid i ett halvår, från juni-13 till januari-14 och att komma tillbaka till arbete sedan var bland det värsta jag varit med om. Tycker inte sjukskrivning på heltid är något bra alternativ, man mår bra av att göra något, men kanske inte så mycket som heltid.

Man börjar klättra på väggarna efter ett tag samtidigt som man lägger sig till med rutiner som blir oerhört svåra att komma ur när man väl börjar jobba igen. Jag hade mina kaniner som terapi under tiden och det var en otrolig tur.

Om man ska vara sjukskriven på heltid tror jag att det är bra att man bara är det en kort, kort period för att sedan gå upp till 25 % eller något i den stilen och ligga på en sån nivå ett tag. Då behåller man sina rutiner samtidigt som det blir en liten avlastning från sin sysselsättning.

Ska också tillägga att jag inte var sjukskriven för borderline i sig utan för en långdragen och ganska allvarlig psykos.

Sen av ren nyfikenhet måste jag bara fråga vad för jobb du söker. Och vad det är som gör att du inte kan/vill plugga. I och med en diagnos kan man ju få hjälp att studera (studera med funktionshinder) och det var guld värt för mig att göra när jag pluggade.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-03-28 15:16 #2 av: VildaVittra

Jag har varit sjukskriven i 2,5 år nu, dock inte för borderline utan en kombination av saker. Försäkringskassan är faktiskt värre än arbetsförmedlingen, de gjorde mig sjukare. Det var först när jag blev utförsäkrad som vändningen kom och jag själv kunde börja jobba på att må bättre. Nu mår jag långt ifrån bra, men jag är uppe ur sängen  (en plats FK tyckte det var helt okej att jag spenderade all min lediga tid i, bara så länge jag arbetstränade enligt deras vilja). Men har du en bra läkare, som kan skriva sjukintyg så FK låter bli dig så kan det vara en bra grej. För man är livegen som sjukskriven, du  får inte ha egna planer överhuvudtaget.

Så summan är att jag lever hellre på småslantar från soc, än att få mer pengar från FK.

Men till frågan om vad jag gör på dagarna. Jag har djur, massor med djur. Här finns ju hundar, katter, kaniner, höns, hade samt ska ha vaktlar igen och har en sköldpadda. Sedan ägnar jag mig åt trädgården, jag kan jobba i den takt jag orkar och ta pauser ofta för att inte förta mig.


Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus

Anmäl
2014-03-28 16:36 #3 av: [Memento Mori]

#1 Heh, ja det är ju inte direkt någon situation man önskar att någon ska hamna i precis.. Skämtar

Studier har jag inte heller riktigt motivationen för och även om det är möjligt att få extrastöd så måste man ändå ha någon form av "vilja" att studera. Så det känns mest som att jag skulle misslyckas och istället förvärra min situation ytterligare med att dra på mig studielån. 

Arbeten att söka är ju lite krångligt för jag är inte riktigt utbildad till något och dessutom så har jag social fobi och problem med lederna så butiksjobb, lager, städ och liknande går ju tyvärr bort. Just nu är det väl mycket personlig assistent utan tunga lyft och inget krav på körkort för jag har inget. 

Och för att vara nyfiken tillbaka, vad är det du jobbar med som du inte behövde vara arbetssökande för, eller var det via kontakter du fick jobbet? 

#2 Jag är redan hos försäkringskassan, kallas "Aktivitetsersättning" och ligger lite över 3000 i månaden så efter hyran, räkningar och djurmat så är det inte mycket alls kvar. "Egna planer", vad är det för lyx..? Skämtar 

Minns inte riktigt vart jag hittade det och har lite dåligt internet just nu så jag orkar inte söka rätt på det igen men jag har för mig att även om jag skulle få det minsta möjliga beloppet som sjukskriven så är det ändå mer än vad jag får idag. Trevligt system det där. 

Anmäl
2014-03-28 17:18 #4 av: Evelina!

#3 Jag kan tänka mig att det är en knivig situation du hamnat i och förstår dig verkligen när du beskriver hur du resonerar kring studier - bra tänkt!

Kan också tänka mig att jobbsituationen för dig inte heller är den lättaste - social fobi kan ju verkligen vara handikappande just när det kommer till arbetslivet.

Självklart går det bra att vara nyfiken - jag är sjuksköterska och det kryllar av jobb vilket innebär att man i princip kan välja & vraka.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-03-28 19:32 #5 av: [Memento Mori]

#4 Aha, ja det är väl kanske lite åt hållet sjuksköterska som jag hade tänk mig jobba som senare. Men jag vill ju gärna "testa" att jobba inom vården först och utifrån min sociala fobi så tror jag ändå att jag hade trivts bättre som personlig assistent eftersom det blir mindre och mer samma människor som man jobbar och umgås med. 

Möjligtvis att man skulle kunna försöka "satsa på" att vara heltidssjukskriven ett tag bara för att sen försöka studera på 25% eller någon sånt men jag vet inte riktigt än. 

Är ju för den delen inte bara borderlinen utan jag tror att jag har en liten depression som ligger och gror också. 

Anmäl
2014-03-28 20:01 #6 av: Evelina!

#5 Kan verkligen rekommendera yrkesvalet sjuksköterska! Hade också en släng av social fobi (nu uppfyller jag inte kriterierna längre) när jag började utbildningen och var livrädd för hur det skulle gå, men jag tror på att utsättas för det man är osäker inför. Och som student kan man alltid avlägsna sig om det blir för jobbigt. Tycker absolut att du ska fundera över att läsa till sjuksköterska när du känner dig mogen för det, för det är verkligen ett toppenjobb!

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-03-29 08:08 #7 av: [Memento Mori]

#6 Jo det är nog så att det går att underlätta fobin och det där med att välja och vraka jobb låter ju trevligt. Skämtar Dessutom så är det väl ont om sjuksköterskor i Norge om jag inte har helt fel så då skulle man ju kunna bosätta sig på svenska gränsen så man får svenska priser på bostad och norska lönen för jobbet. 

*Drömmer mig bort.. Dreglar*

Anmäl
2014-03-29 09:19 #8 av: Evelina!

#7 Ja, möjligheterna är oändliga! Sen kom jag på att man kan ju plugga till syrra på distans också, ifall det skulle underlätta din sociala fobi. Visserligen gör man ju fortfarande praktik och sådär, men man slipper ganska mycket av vad campus-baserad utbildning heter.

/Evelina, sajtvärd på löpning, medarbetare på inredning och kaninhoppning

Anmäl
2014-03-29 14:16 #9 av: [Memento Mori]

#8 Mja, fast jag tror ju ändå det är bättre att man börjar utsätta sig för folk under utbildningen där det ändå är lite "säkert" så man inte helt plötsligt blir slängd in mitt i smeten sen när man ska ha praktik.. Skrattar

Men tack, det känns inte fullt lika totalt mörkt och hopplöst längre men jag är fortfarande lite tveksam till att börja studera på en gång, men någon typ av framtid ser det ändå ut att finnas.. Skämtar



Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.