Jag kan jämföra med mig själv innan jag fick diagnosen. Jag avskydde mig själv och förstod inte vad det var för "fel på mig". Nu har jag fått mer förståelse för mig själv, börjat acceptera mig själv och faktiskt börjat lära känna mig själv på ett annat sätt.

Men något jag känner är väldigt positivt med att ha borderline är att motsatsen till mina vredesutbrott är att jag älskar också precis lika "överdrivet". Jag håller aldrig in positiva känslor, utan jag visar och berättar verkligen hur mycket jag älskar mina nära. Den förmågan skulle jag aldrig vilja byta bort, det hade nog känts rätt tomt då. 🙂

Jag kan läsa människor som öppna böcker då jag har "känselspröten" ute konstant. Något som hjälpt mig enormt när jag jobbade med rehabilitering samt habilitering av hjärnskador.